onsdag.
jag vet inte ens vart jag ska börja. känner mig upphängd och nersläppt, dumknullad, sviken, tom... jag känner mycket nu samtidigt som jag känner... ingenting!
jag har kännt mig lite som en zombie sen igår, har verkligen inte kännt någonting å bara stirrat ut i ingenting, har tittat på människor och pratat men ändå liksom inte sett någon.
jag ville gråta igår å det kändes som att jag skulle göra de men jag kunde inte. nånting tog stopp, de bara gick inte..
har varit kall framtills nu, grät lite grann men jag kan inte ens gråta längre, finns inga tårar eller nått jag vet inte vad som är fel, jag brukade kunna gråta.
jag är rädd, orolig för allt som väntar, allas blickar, människor som sviker, såkallade "vänner"...
igår ville jag inte svänga av i fors, bara åka till vägarna eller bensinen tog slut, ville bara bort och det vill jag fortfarande, har en sån hård klump i halsen som jag inte vet vart jag ska göra av. jag röker som en skortsten och dricker kaffe, men sen då. äter jag mår jag illa, tänker jag mår jag illa, vet inte vad jag ska göra..
hade så gärna velat prata med dig och få svar, men jag vet inte vad jag ska säga, vet inte om jag kan se dig i ögonen, jag älskade dig, högt och vackert, önskade dig inget annat än de bästa, och de försökte jag ge dig, å du bara kastar skit.
önskar att tiden gick att vrida tillbaka till allt de bra, innan vi förändrades, men de går inte. det enda jag kan göra är att tänka lite och önska mig de som inte går.
tårarna rinner sakta ner för kinderna men jag känner för mycket nu!
allting brister, jag orkar inte må dåligt längre, orkar inte känna mig såhär. jag vill bara må bra.
det sorgliga är att jag vet mer än vad alla tror, jag är inte så korkad som jag ser ut!
tack alla vänner, ni e få men ni e nära.
jag har kännt mig lite som en zombie sen igår, har verkligen inte kännt någonting å bara stirrat ut i ingenting, har tittat på människor och pratat men ändå liksom inte sett någon.
jag ville gråta igår å det kändes som att jag skulle göra de men jag kunde inte. nånting tog stopp, de bara gick inte..
har varit kall framtills nu, grät lite grann men jag kan inte ens gråta längre, finns inga tårar eller nått jag vet inte vad som är fel, jag brukade kunna gråta.
jag är rädd, orolig för allt som väntar, allas blickar, människor som sviker, såkallade "vänner"...
igår ville jag inte svänga av i fors, bara åka till vägarna eller bensinen tog slut, ville bara bort och det vill jag fortfarande, har en sån hård klump i halsen som jag inte vet vart jag ska göra av. jag röker som en skortsten och dricker kaffe, men sen då. äter jag mår jag illa, tänker jag mår jag illa, vet inte vad jag ska göra..
hade så gärna velat prata med dig och få svar, men jag vet inte vad jag ska säga, vet inte om jag kan se dig i ögonen, jag älskade dig, högt och vackert, önskade dig inget annat än de bästa, och de försökte jag ge dig, å du bara kastar skit.
önskar att tiden gick att vrida tillbaka till allt de bra, innan vi förändrades, men de går inte. det enda jag kan göra är att tänka lite och önska mig de som inte går.
tårarna rinner sakta ner för kinderna men jag känner för mycket nu!
allting brister, jag orkar inte må dåligt längre, orkar inte känna mig såhär. jag vill bara må bra.
det sorgliga är att jag vet mer än vad alla tror, jag är inte så korkad som jag ser ut!
tack alla vänner, ni e få men ni e nära.
Kommentarer
Postat av: Milla
Vet egentligen inte vad jag ska skriva, men jag vill ändå skriva något...
Låt den lilla tår som rullar ner för kinden få rinna, tänk att det är det onda som vill ut! Flera tårar kommer, förhoppningsvis snart, och du kan känna dig lite lättare. Tills detta händer hoppas jag att du vet att du får komma in i min lilla rosa bubbla, prata, dricka kaffe, röka och göra lite som du vill.
Jag finns här för dig och det vet jag att du vet! Stå på dig! Jag är stolt över dig!!
Puss å kram
Trackback
